MEDELHAVET UNDER SOMMAREN?

Kort summering av 10 dagar i varmt vatten under en sommarsegling.

Vi var ett gäng från SBS(4) och Saltsjöbadens båtklubb(2) som bestämde oss för att tillsammans pröva på detta med att segla i Medelhavet – tillsammans och under högsommaren. Båten vi bokade var perfekt anpassad för oss med varsin dubbelhytt plus 2 st hytter att använda som garderober – lyxigt. Man får plats med mycket i en 50 fotare.

I och med arbete och andra förpliktelser så kom några av oss ner 3 dagar efter de första, innebar att mycket av det praktiska redan var fixat och att vi kunde bara glida med.

Nu blev det inte så att vi lade ut direkt – från Yalikavak (Bodrum), Club Marina – då det blåste ganska kraftigt och det är inte mycket utrymme mellan båtarna i hamnen – så vi låg kvar en natt extra i lyxhamnen (fanns verkligen allt att tillgå). Det fanns dessutom väldigt många båtar att titta på så vi var inte direkt ledsna. De som varit där några dagar innan hade naturligtvis gjort sin arbetsplikt och letat fram restaurangerna. Vid en av dessa satt vi nu i juli och njöt av livet (typiskt att det blev kanonväder i Sverige samtidigt, då skall man ju vara hemma…).

Vår första dag gick vi i princip bara runt hörnet 6-7 distans till vad vi senare döpte om till Turkiska Härsö, Gümüslük, (vi kom tillbaka dit ett antal gånger av olika skäl).

Vi började med en väldigt enkel tilläggning, ankrade på svaj och tog jollen in i land.

Vår svajplats gav fin utsikt över en historisk utgrävning som pågick på en liten holme alldeles intill. Det vadade en strid ström av människor över det grunda vattnet fram till ön (även vi gjorde den ”kulturella vandringen”), ön var dock avspärrad för att alla nyfikna inte skulle förstöra utgrävningen. Vi tror att det var en försvarsanläggning som grävdes ut – helt säkra är vi dock inte. Men det var trevligt att inse att här finns det fortfarande mycket att utforska.

Restaurangerna, ca 10 till antalet, med lokalt fiskad havsmeny, låg utefter hela strandkanten så jag förtöjde i ett av borden på den närmaste. Gav lite roliga kommunikationer mellan oss och personalen – samt även med gästerna då jag senare efter promenad skulle hämta jollen.

Vi började nu planera för nästa etapp och hur vi skulle förhålla oss – skall vi gå över till Grekland innebär det incheckning etc. eller skall vi utforska den Turkiska sidan? Vårt beslut blev att stanna på den Turkiska sidan – den bukten vi hade gått in i var väldigt stor.

Vi hade fått nästa anhalt rekommenderad som en mycket fin plats, fritt översatt till Gaffelön ”Catal Island” att tillbringa en natt på – den låg dock bara 8 distans bort men med detta väder och vind (ingen) så var det en ganska lagom sträcka. Den kvällen gjorde vi något så ovanligt som att laga vår egen mat ombord….. pasta mm.

Natten faller snabbt men nattbadet blev en ljus upplevelse då det var fullt med mareld i vattnet, det visade sig att detta fenomen fanns mer eller mindre under hela vår segling. Blev många skratt och utrop – såg ibland ut som glorior runt oss – en riktigt andlig känsla.

Slutet av natten blev dock lite ”pipig”…. – vår el började larma om problem med spänningen (konstigt då vi hade 6*150A). Efter diskussion med supporten i land, så bestämde vi oss för att gå tillbaka till, ja just det, ”Härsö”, denna gång med bryggförtöjning.

Det visade sig att en tidigare reparation medfört att några av batterierna inte laddades längre, de var isolerade från laddningskretsen. Teknikgänget löste detta medan vi avnjöt lunch och Efes. När de väl var klara så bestämde vi oss för att…. – här ligger vi så bra att vi tar väl nästa restaurang i ledet. Trevligt att ha detta att tillgå – dvs. ring så kommer vi och fixar – ingår i chartern.

Nästa dag bestämde vi oss för att röra på oss lite och se vi fick vind, en stund…, men så säkert som klockan så kommer vinden tillbaka mitt på dagen och blåser från samma håll runt 10 m/s (gäller de flesta dagar). Vi siktade på en hamn som enligt vår guidebok såg ut att vara fin – som dock hade kommentaren att kraftiga fallvindar kan förekomma…!

Tilläggningen var mycket Medelhavsinspirerad – ett ankare i fören och 2 linor i land. Linorna iland simmar man in med – det gäller bara att passa sig för sjöborrar (finns oftast ganska många och de är inte helt lätta att upptäcka) – det är en njutning att simma in i det ”svala” vattnet.

Vi åt denna kväll en specialkomponerad rätt baserad på det som vi hade ombord.

Fallvinden — träffade oss vid 20 tiden, het som en bastufläkt och den välte glas (med vin etc.) Dessutom blev trycket extremt i de linor som låg i land – vi fick naturligtvis vinden direkt från sidan. Det blev till att släppa linorna och ankra om i lä samt sjösätta jolle och motor för att hämta upp linorna (becksvart, marelden hjälpte inte mycket). Som tur var hade vi en ganska STOR motorbåt nära oss. De hade också hade blivit oroliga och tänt upp hela båten.

Nu var det dags att ta reda på vad detta med fallvind egentligen är: Den tillkommer eftersom bergen är så porösa och kyls av väldigt snabbt på kvällen – effekten blir att luften ”ramlar” ner för bergssidorna – som sjöbris fast tvärtom. Kul att lära sig något nytt och att hädanefter lyssna på varningarna…

Frukostarna – jag har inte skrivit om dem tidigare , bestod alltid av färsk frukt, grönsaker (sallad önskades) samt mycket annat som hör till ett turkiskt morgonmål.

Nu var det dags att bege sig av till nästa bestämda punkt – Rosemarys – en restaurang som ligger i en vik några timmar ifrån föregående natts vik. Vi kom till viken och möttes av 4st jollar med glatt vinkade ungdomar (3 unga och 1 äldre) de ville alla locka oss till sin brygga – vi siktade naturligtvis mot Rosemarys brygga och fick hjälp att lägga till av den som vinkat in oss samt 2 st på bryggan .